bra
face down
vart inte att fara te tjärn, och haha...ja, jag och emma har kommit
försent varje lektion:$ typ duktiga, det stod på lappen "samling utanför
slöjden" och eftersom vi trodde att vi skulle te tjärn så väntade vi ute.
sen så gick vi in, stack fram huvuderna för att tvär kolla och då hörde vi
"emma och linnea kom hit!" och då gick vi dit, läraren bah " ja vi har efterlyst er!"
typ helt seriös ja bah, oops:$ aja, just nu så sitter jag och lyssnar på musik
och är veldigt depp. har två val, vet inte vilket jag ska välja.. känner mig otroligt
sårad av *dig just nu. och jag hoppas att du ändrar på det. annars ändrar jag på allt.
känner mig ganska så trött nu så jag tror att ja ska gå och sova snart :$
imorgon är det match i bureå, myggvalla. hoppas det går bra.
och kvällens match vann vi med 4-1 mot bergsbyn som ja kanske sa,
minns inte hehe. som sagt, hoppas att det går bra imorgon med.
på kvällen ska jag grilla och barata det lungt tror ja.
och sen blir det äntligen fredag, vilket innebär kåge från dagen till nån ggn på
kvällen tro ja, sen ska jag troligast ta bussen till stan och gå till chris.
elin kanske ska med då också, men jag vet inte säkert. det kommer iaf bli super:)
saknar båda två rätt så mycke, och jag känner att jag måste ta mig te bure också
och vara med lina. de va sjukt länge sen, förra åre nån ggn.
men nu ska jag göra mig klar för att försöka sova, hoppas att *du hör av dig..
men ja vet int om du gör de, aja sovgott alla småskitar:*
Do you feel like a man
When you push her around?
Do you feel better now
As she falls to the ground?
Well I'll tell you, my friend
One day, this world's going to end
As your lies crumble down
A new life she has found
the ring
a ok
för det andra så tycker jag att ni kan hålla käft eftersom ni inte ens
vet hur jag eller mina kompisar är som person.
jag blir så jävla förbannad! det enda man får höra från eran sida är
" åh fyfan, jag fattar inte hur ni har kompisar!? du är så jävla ful din hora.
JÄVLA FJORTIS JÄVEL, så ful du är. lär dig sminka dig."
om jag säger såhär, vi är inte perfekta. men ni ska fan inte gå och tro
att ni är det, för fan heller. ni är verkligen inte det, ingen är det okej?
och jag tycker vekrligen att ni ska sluta upp med ert jävla klagande och
att sprida en jävla massa rykten! fyfan säger jag bara, att *du ens kan göra
så mot din egen så kallade vän? just nu så känner jag då fan att jag inte
vill träffa dig på ett bra jävla tag!! att ni ens orkar? har ni hört hur ni låter förfan?
ni kan skratta gur jävla mycke ni vill åt mig, klaga hur mycke ni vill.
jag överlever. men håll bara käften om mina kompisar okej!!?
fuck ya! jag orkar inte med er och era jävla tjat.
och erat stora jävla fel är att ni snackar så jävla mycke om personer om
hur dåliga dom är hur dumma dom är att dom är horor och allt gud vet fan vad!
men ni känner inte ens personen? enligt mig så kan ni hålla käften som ni redan
vet att jag tycker, och dra härifrån? bort från mig och mina vänner, vi vill inte höra
erat jävla tjaj längre. ni skrattar säkert jävligt mycket om det ni säger te oss.
men fan heller att ni skulle göra det om vi sa sådär te er? det finns ett jävla ord
dom heter känslor!! och det har ALLA, ni är inte ensamma om att känna saker.
ni är inte ensamma om att säga saker heller, jag vet att jag säger jävligt
mycke ja me. men det är inte för att jag tycker om det på nåt sätt!
det är för att man blir så jävla kränkt av det ni säger! så dra bara och låt oss vara!
fuck it
I had never met you before, but then I started to talk to you.
the day I was with you, was wonderful.
it is a day I'll never forget!
but things are changing, and so do you.
and it appears that you have done it ..
you were my dream, and because you changed, did my dream it.
and now I want to wake up from this dream.
Don't cry because it's over, Smile because it happened
det är sjukt hur mycke bara några ord kan såra mig så mycke.
jag orkar som inte att det ska vara såhär längre..
jag vill bara att det ska vara som förut, allt brukade vara bra.
nu är allt bara skit. varför kunde *du inte ha dragit från början om du bara
ska vara såhär? du är jävlig nästan hela tiden, jag kan aldrig prata med dig
som jag brukade göra förut. alltid har du nått att säga som verkligen tar hårt på mig.
du har blivigt...annorlunda. du har förändrats jätte mycke på ganska kort tid.
kanske det är *hennes fel, eller så är det bara som du vill vara.
men jag märker att det bara är mot mig du är så..varför?
varför just mot mig? är det för att du vill att jag ska vara ledsen? eller vad fan är det
du vill mig? varför ska allt förändras så jävla mycke, varför just *du..
förut då jag pratade med dig, var jag den lyckligaste på jorden.
men nu är allt annars. precis allt har förändrats. eller det kanske är jag..
jag vet ju inte vad *du tycker, men jag vet iaf vad jag tycker.
den känslan jag har är inte alls kul. jag känner mig..arg, ledsen övergiven och sjukt besviken.
jag vet att jag skulle ha klarat mig utan dig från första början. men det skulle kännas skit att inte
ha dig i mitt liv, men nu verkar det ju som att det är så det börjar bli.
jag vill inte förlora en vän, inte igen. jag skulle inte klara av det.
förra gången det hände, så insåg jag inte hur glad jag var för att vara kompis med just *den
personen innan jag hade förlorat den. och jag låter det inte bli så med dig också.
du verkar ju inte alls fatta att du betyder nått för mig, att allt du säger tar jag in.
jag vet att jag tar åt mig för mycket, och att jag kanske "överreagerar" men då det är du som
säger det så är det som en helt annan sak. jag vet inte varför, men jag vet vad du tycker.
så jag ska göra så, som du vill.. jag vill det inte, men jag vill heller inte att du ska vara sur på mig.
det är inte slutet på våran vänskap. men jag säger hejdå..
L.O.L
yäääääää här sitter man och är på sjukt bra humör?
nae, inte alls. så JÄVLA kul att...ja jag ska inte säga det här..
fattar inte vad du vill mig? låt me bara vara om du inte har nån bra anledning
till varför du bara skiter i mig, snackar om mig och...fan va kul.
känner typ.. äntligen har du visat vad fan du vill mig, elr?
jag orkar inte med att du ska vara såhär.. det är fan inte kul.
jag är som jag är okej? och jag ska fan inte ändra på mig bara för att du tycker det.
om du inte kan acceptera mig för den jag är så kan du bara gå..
jag orkar inte med att alla ska komma och ändra på mig för att dom inte tycker om mig
för den jag är. och om ni inte gör det, varför är ni ens kompis med mig då?
jag har iaf vänner som tar mig för den jag är, och dom släpper jag aldrig.
gå och sug häst balle, oki?
ja som ni märker så är ja inte alls på humör.
men iaf, idag har ja typ inte alls gjort nå, och ikv är de träning.
men det blir fortf bara att kolla på, jag ska fara och kolla knäna om
nån dag, vill fara och kolla det så fort det går..
känner mig typ trasig, har ont i båda knäna, armbågen och halsen.
sen har jag blåmärken typ överallt:(
men nu har ja typ inge å skriva, ska slänga in en dagens grej.
Dagens humör: idag glad, nu mest irriterad
Dagens borde: göra svenskan och gå in te stan och köpa nå åt nadja
Dagens frisyr: uppsatt i svans
Dagens smink: mascara
Dagens klädsel: Team byxor linne & kofta
Dagens planer: stan
Dagens vill ha: SOMMAR
Dagens längtan: helgen
Dagens fundering: fuck it
Dagens beroende: tuggummi
Dagens personer: Dagens söta* nå gamlingar som gick hand i hand!
Dagens roliga: minns inte
Dagens låt: Ri Fa - inkörsport
Dagens bild: 
helt ok
allt känns så jävla tomt utan dig.
ingen jag kan ligga och smsa med på natten då jag inte kan somna.
ingen jag pratar med i telen längre.
ingen jag kan vara nära.
ingen var så snäll som du, ingen brydde sig lika mycke som du.
ingen förstod vad jag menade då jag var ledsen.
förutom *du, du förstod varenda lilla ord jag sa.
jag visade aldrig hur jävla tacksam jag var för att vara din vän.
men ja vettefan hur många gåner jag sa det för mig själv.
varje gång jag skulle vara med dig tänkte jag, "fan dehär kommer inte att gå.
jag vågar inte vara med *han." men det gjorde jag, och jag var så jävla glad.
jag minns allt vi gjort, allt vi sagt, allt *du sagt till mig, om mig.
sms jag sparat av dig, bilder jag har där du är med,
det ligger jag ofta och kollar på tillsammans med musik du har skickat.
om man kunde sopla tillbaks tiden skulle jag ha gjort det till den första
dagen jag träffade dig, då skulle jag ha varit med dig då, och inte bara låssas
som att du var en i mängden som bara var på samma ställe som jag var.
men det gick inte, jag kollade på dig då du inte såg.
jag tänkte saker om dig, som ingen annan vet, och ingen kommer någonsin
att få veta. inte ens du. du kanske skulle ha vetat några saker av dom om du var här
med mig, men det är du inte. och du kommer inte vara det igen heller.
"ha inte förstora förhoppningar" sa du, men jag hoppas och ber, fan jag hoppas och ber
bara hoppas och ber. jag höll på att förlora mina bästa vänner för dig, jag offrade tid med dom
för dig, jag missade jävligt mycke för att bara prata med dig. men det enda du gjorde för mig
var att lämna mig helt jävla ensam. och du tror att det är helt okej att bara lämna mig.
men det är de fan inte, jag vart så jävla ledsen, jag grät mig till sömns flera kvällar i rad.
jag grät då jag vaknade, och har höllt på att gråta i skolan bara för att jag saknar dig.
och att jag vet att det var mitt jävla fel att du inte är här. men vafan...varför försöker jag ens.
och varför skriver jag ens det här om jag vet att du inte bryr dig längre och att du aldrig kommer
tillbaka... men jag kommer fan att vänta. men om du en dag kommer till mig och säger att
du har ångrat dig så vet jag inte vad jag ska göra. jag kan ju fan inte bara släppa in
dig i mitt liv igen, och låta dig lämna mig igen. om du nu nån ggn kommer att göra
det får du bevisa för mig att du inte kommer göra det. annars kan du glömma..
jag vill ju fan att du kommer tillbaka, men jag låter dig inte lämna mig ensam igen.vafan håller jag på med....
tankar..
Jag tänker på hur mitt liv skulle ha varit om jag aldrig träffat dig,
Men det är väl som dom säger, dom du träffar, träffar du av en anledning.
Men jag fattar inte vad den här anledningen är?
Finns det ens nån anledning till varför jag träffade just dig?
Jag är ju bara ledsen över det nu, som det är just nu kanske det var
bättre om jag aldrig träffat dig, för då skulle jag inte ha nån att sakna
jag skulle inte ha nån att gråta över då heller. Men nu är det som det är,
och jag träffade dig, nu finns du inte längre och allt är skit.
Jag bryr mig om dig och det som har hänt, och det gör ont.
Varje dag, vart jag än är, vad jag än gör, så tänker jag på dig,
bara dig, jag vill ha dig här, jag vill vara i din närhet.
Allt vi gjorde var nått speciellt, och det är saker jag aldrig kommer
att återuppleva. Dagar kommer, dagar går, och du är fast i mina tankar.
Jag vill bara springa ifrån alla tankar och vara glad igen.
Jag känner mig på nått sätt glad över det som har hänt, men endå inte.
Det finns inget tryck av oro eller nått sånt längre.
Det kanske är bra, det som har hänt?
Men endå så vill jag ha dig tillbaka.
Det kanske bara är och kommer förbli en dröm?People changes, things goes wrong, shit happens, life goes on.
26 februari
ja har även lyssnat på musik hela tiden, och ingen har märkt de?
aja annars har jag typ inte gjort så mycke, elr på slöjden så märkte jag
att min burk som jag håller på med har spruckit typ hela vägen
sen då skulle jag fixa lite med utsidan, då gick den sönder där nere..
typ min otursdag, och saknar *dig otroligt mycke, har tänkt på *dig hela dagen.
vill bara att du kommer tillbaka, för jag behöver dig, och jag skulle göra vad som
hälst för att du gör de..
har lyssnat på låten ibland med fonkey fresh ungefär 75% av hela dagen.
jag fattar inte att jag lät det hända.
allt är mitt fel, och jag vet vad jag har gjort.
jag ångrar det hur mkt som helst.
ja minns gångerna jag var med dig,
och jag är tacksam för den tiden
jag fick vara din vän.
men jag trodde verkligen inte att jag
skulle sakna dig såhär mycke.
före jag lärde känna dig var mitt liv
bara ett vanligt liv.
allt känndes som vanligt, men då
jag började prata med dig fanns det nån att sakna.
nån som jag längtade efter att få vara med.
men nu är det bara en dröm att få vara med dig igen.
för du vill inte det, så det är väll okej för mig antar jag.
men jag är jävligt ledsen för att du inte finns kvar i mitt liv.
och att jag svek dig första dagen vi träffades var
inte meningen, det är för att jag är så jävla feg.
och det står ja för, men jag ångrar det.
alltid då jag fallit ner till marken var det
du som hjälpte mig upp.
du förstod mig, du hjälpte mig.
du visade mig meningen med livet.
att det finns saker man inte kommer
undan även fasst man vill.
du berättade alltid saker för mig,
och det gjorde mig glad.
du gjorde mig glad.
du fick mig att kämpa, kämpa
för saker jag inte skulle ha klatar
av om du inte hjälpte mig och sa att det var bättre
om jag gjorde det. men jag lyckades inte,
du lät mig inte bara trampa på det och gå iväg, du fick
mig att börja om på nytt, det var för dig jag kämpade.
jag ville inte misslyckas med det.
men det var precis det ja gjorde
jag lever i en marddröm
jag känner tårarna sakta rinna ner från mina ögon,
dom fortsätter ner på kinderna och droppar ner på mina kläder.
nu finns det inget som kan göra mig glad igen.
jag har trott att jag varit på toppen av mitt liv.
men hela tiden har jag legat på botten.
jag kommer nog aldrig att sluta gråta.
jag vet inte vad jag ska göra.
jag ser bara svart nu,
glädjen innom mig har dött.
aldrig trodde jag att jag skulle vara såhär ledsen.
jag känner mig så förvirrad.
allt blir bara fel.
vad gör jag som förtjänar det här?
7 februari
men alla är inte vid datorn, JIPPIE.
är trött som fan, jag orkar inte göra nått, jag orkar typ inte ens vara vaken?
men jag orkar inte sova heller, haha hur ska det här gåtill..
Jag hade fan blive glad igen, men nu är allt skit.
Jag har gjort det bästa jag kan för dig.
Jag har försökt att hjälpa dig, men det är inte så lätt.
Jag försöker, det gör jag verkligen.
Men du glömmer mig mer för varje dag.
Du har alltid varit speciell för mig,
enda sen första gången jag träffade dig.
Jag vet fortfarande inte vad det speciella är.
Men det finns något där, något som ingen annan har.
Det kanske hade varit bäst om jag aldrig hade börjat prata med dig.
För utan mig skulle du klara allt.
Jag skapar bara problem för dig, och verkligen för mig.
Du har alltid sagt att jag inte ska trycka ner mig själv.
Då nekade jag det, för jag ville inte att det skulle vara jag
som gjorde mig själv såhär ledsen.
Men om sanningen ska fram så är det nog mitt fel.
Kanske andras också men vad vet jag.
Jag vill iallafall få ett slut på dethär.
Hur det kommer sluta, vet jag inte än.
Finns både bra sett och dåliga.
"Jag hoppas på det bästa, men förväntar mig det värsta"
Jag gör allt för dig ^
