Jag vet att han har hört det flera gånger, från flera olika personer. Att han är den bästa, den finaste och "du gör mig så lycklig". Och jag vet, att även jag har använt dom orden. Till en annan, till flera andra. Men inte förrän nu, har jag förstått dom verkliga meningarna för dom orden. Jag har aldrig förstått hur kraftfulla dom orden är, hur mycket mening det finns i dom. Och aldrig, förrän nu, har dom känts så otroligt mycket i mitt hjärta. För aldrig någonsin, har jag kännt som jag gör. Aldrig funnit samma mening, som jag gör nu. Allting har sina ups and downs, och jag har aldrig velat ha det dåliga i saker. Det vill nog ingen. Men inte förrän nu, har jag förstått att det dåliga kan vara bra. Att det inte behöver vara dåligt rakt igenom, utan att det kan komma något bra med det. Visst, jag vet att man inte blir annat än starkare om något dåligt eller tragiskt händer. Men det här är inte samma sak. Det är en helt annan sak, en helt annan känsla. Jag vill ha alla dom där bra sakerna, även dom dåliga som alltid följer med. Jag vill ha dom där bristerna hos en person, som bara får en att falla för personen ännu mer. Dom där bristerna, som man lär sig att uppskatta och älska.

 

Sitter i solen på balkongen just nu och ska skriva en momentrapport. Istället spelar jag skön musik, solar och bara njuter av tiden. Det känns lite sjukt att det är 1 juni idag och sommarlov på torsdag, jag vet inte riktigt hur det gick till, men bannemig vad fort tiden gått.

 

Värmen verkar iallafall vara tillbaka igen vilket känns otroligt skönt. Jag kan även skvallra lite om mina feelings. Det är sommar, jag är omringad av underbara människor varje dag och jag mår bättre än någonsin!