helt ok
allt känns så jävla tomt utan dig.
ingen jag kan ligga och smsa med på natten då jag inte kan somna.
ingen jag pratar med i telen längre.
ingen jag kan vara nära.
ingen var så snäll som du, ingen brydde sig lika mycke som du.
ingen förstod vad jag menade då jag var ledsen.
förutom *du, du förstod varenda lilla ord jag sa.
jag visade aldrig hur jävla tacksam jag var för att vara din vän.
men ja vettefan hur många gåner jag sa det för mig själv.
varje gång jag skulle vara med dig tänkte jag, "fan dehär kommer inte att gå.
jag vågar inte vara med *han." men det gjorde jag, och jag var så jävla glad.
jag minns allt vi gjort, allt vi sagt, allt *du sagt till mig, om mig.
sms jag sparat av dig, bilder jag har där du är med,
det ligger jag ofta och kollar på tillsammans med musik du har skickat.
om man kunde sopla tillbaks tiden skulle jag ha gjort det till den första
dagen jag träffade dig, då skulle jag ha varit med dig då, och inte bara låssas
som att du var en i mängden som bara var på samma ställe som jag var.
men det gick inte, jag kollade på dig då du inte såg.
jag tänkte saker om dig, som ingen annan vet, och ingen kommer någonsin
att få veta. inte ens du. du kanske skulle ha vetat några saker av dom om du var här
med mig, men det är du inte. och du kommer inte vara det igen heller.
"ha inte förstora förhoppningar" sa du, men jag hoppas och ber, fan jag hoppas och ber
bara hoppas och ber. jag höll på att förlora mina bästa vänner för dig, jag offrade tid med dom
för dig, jag missade jävligt mycke för att bara prata med dig. men det enda du gjorde för mig
var att lämna mig helt jävla ensam. och du tror att det är helt okej att bara lämna mig.
men det är de fan inte, jag vart så jävla ledsen, jag grät mig till sömns flera kvällar i rad.
jag grät då jag vaknade, och har höllt på att gråta i skolan bara för att jag saknar dig.
och att jag vet att det var mitt jävla fel att du inte är här. men vafan...varför försöker jag ens.
och varför skriver jag ens det här om jag vet att du inte bryr dig längre och att du aldrig kommer
tillbaka... men jag kommer fan att vänta. men om du en dag kommer till mig och säger att
du har ångrat dig så vet jag inte vad jag ska göra. jag kan ju fan inte bara släppa in
dig i mitt liv igen, och låta dig lämna mig igen. om du nu nån ggn kommer att göra
det får du bevisa för mig att du inte kommer göra det. annars kan du glömma..
jag vill ju fan att du kommer tillbaka, men jag låter dig inte lämna mig ensam igen.vafan håller jag på med....
