Don't cry because it's over, Smile because it happened
det är sjukt hur mycke bara några ord kan såra mig så mycke.
jag orkar som inte att det ska vara såhär längre..
jag vill bara att det ska vara som förut, allt brukade vara bra.
nu är allt bara skit. varför kunde *du inte ha dragit från början om du bara
ska vara såhär? du är jävlig nästan hela tiden, jag kan aldrig prata med dig
som jag brukade göra förut. alltid har du nått att säga som verkligen tar hårt på mig.
du har blivigt...annorlunda. du har förändrats jätte mycke på ganska kort tid.
kanske det är *hennes fel, eller så är det bara som du vill vara.
men jag märker att det bara är mot mig du är så..varför?
varför just mot mig? är det för att du vill att jag ska vara ledsen? eller vad fan är det
du vill mig? varför ska allt förändras så jävla mycke, varför just *du..
förut då jag pratade med dig, var jag den lyckligaste på jorden.
men nu är allt annars. precis allt har förändrats. eller det kanske är jag..
jag vet ju inte vad *du tycker, men jag vet iaf vad jag tycker.
den känslan jag har är inte alls kul. jag känner mig..arg, ledsen övergiven och sjukt besviken.
jag vet att jag skulle ha klarat mig utan dig från första början. men det skulle kännas skit att inte
ha dig i mitt liv, men nu verkar det ju som att det är så det börjar bli.
jag vill inte förlora en vän, inte igen. jag skulle inte klara av det.
förra gången det hände, så insåg jag inte hur glad jag var för att vara kompis med just *den
personen innan jag hade förlorat den. och jag låter det inte bli så med dig också.
du verkar ju inte alls fatta att du betyder nått för mig, att allt du säger tar jag in.
jag vet att jag tar åt mig för mycket, och att jag kanske "överreagerar" men då det är du som
säger det så är det som en helt annan sak. jag vet inte varför, men jag vet vad du tycker.
så jag ska göra så, som du vill.. jag vill det inte, men jag vill heller inte att du ska vara sur på mig.
det är inte slutet på våran vänskap. men jag säger hejdå..
