hähähää hemma idag då.
Mådde skit dåligt på morgonen och har fortfarande ont i magen..
Får väl hoppas att det går över snart.
Om en liten stund ska jag gå upp och se våra bästa år.
Sen vet jag inte riktigt vad jag ska göra.
Jag somnade i soffan, och AJ sa jag då jag vaknade.
Jag kunde typ inte röra min nacke :(
Det var om nå elvis presley grejs på tv, hade gärna velat ha det
men det kostade 1300 nånting så, nja huhu.
Nu vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva.
Men jag kan slänga in en riktigt bra låt.

Jag är less på att alltid bli vald i andra hand, eller när det passar dig rättaresagt.
Jag står och väntar på att du ska komma tillbaka, om jag inte gör det har jag "svikit."
Men frågar är, kommer du att komma tillbaka? Jag är tveksam på att du kommer att göra det.
Du säger alltid att jag betyder as mycket för dig, men gör jag verkligen det?
Du säger det, men det känns inte riktigt så. Vad är det du vill mig egenteligen?
Vill du bara ha mig som vän för att jag ska trösta dig då du är ledsen, sen bara skita i mig?
Jag kommer inte att vara din vän förevigt, även fasst jag vill, så vet jag att det inte kommer att vara så.
Jag kommer inte att stå kvar här, jag kommer inte alltid att finnas för dig då du behöver hjälp.
Jag önskade att jag kunde, men det går bara inte. Det är inte bara du som existerar i mitt liv.
Allt är bara mitt fel, det är bara jag som kan ha fel, eller hur?
Men nej, det är inte bara du som har känslor, det är inte bara du som kan vara ledsen.
Saker som du säger, kan du aldrig ändra på. 
 
Jag vet att vi är vänner nu, och jag hoppas att det alltid kommer vara så.
Gjort är gjort, det vet jag. Men jag tänker inte välja ni eller dom.
Jo visst jag kanske har förendrats men det betyder inte att det är deras fel.
Och ja, jag mår sämre nu än jag gjorde tidigare, men det är inte p.g.a dom.
"Tuff period" kanske man kan kalla det. Alla ändras ju, till och med ni.
Ni säger att varje gång jag är med er kommer dom in i bilden, ni kanske har rätt i det.
Men varför kunde ni inte ha sagt det tidigare? Inte fan visste jag att ni tycke att jag hade
förendrast så jävla mkt? Allt gick så snabbt, alla era ord. Och ni hade pratat om det tidigare,
men inte sagt nått till mig fören nu? Alla era ord gick rakt in i mitt hjärta.
Jag satt och grät i mer än en timma, och samtidigt pratade jag i telen.
Kul för den jag pratade med? Nej! Första ggn den* personen hörde mig gråta.
Egenteligen ville jag inte att den* skulle behöva höra mig gråta, och verkligen inte se det.
Nu hoppas jag bara att jag inte gör er sura igen för att jag skriver det här...