jag tar död på mig själv
För ett rätt bra tag sen kom jag på mig själv och fick ett svar till varför jag alltid är så trött och slut. I think..jag tar helt enkelt död på mig själv med mina egna tankar. Jag stör mig väldigt lätt på folk, jag har lätt för att döma personer. Ser jag någon som..inte är "bra nog" i mina ögon tycker jag inte om den personen. Går det förbi en människa på stan som kanske, kollar lite snett eller gör något konstigt tycker jag att det är fel. Och ja, jag vet att det är fel att döma personer och inte tycka om dom for no reason.
Dag in och dag ut går jag i skola percis som alla andra ungdomar. Men jag är arg hela tiden, jag är arg på lärare. På elever på skolan och till och med folk i min egen klass. I flera situationer kommer jag på mig själv att, fan jag kanske inte skulle ha sagt sådär. Eller, jag skulle inte ens ha öppnat käften över huvud taget. Jag har ingen rätt till att störa mig på oskyldiga människor eller höja rösten åt folk då dom inte gjort eller sagt något som är fel.
Jag kan ofta se mig själv som en dålig person för saker jag säger och gör. Jag framstår ofta som otrevlig. Enligt mig själv iallafall och förmodligen flera andra också. Men av någon anledning, så tänker jag som sagt inte på det. Det bara..kommer? Jag tycker det är jätte jobbigt att det ska vara sådär, att jag inte kan vara i skolan ens 10 minuter innan jag kokar sönder av ilska. Direkt jag kommer dit vill jag bara hem igen.
En annan sak som stör mig väldigt mycket är att jag stressar alldeles för mycket. Som dom flesta redan vet, eftersom det kommer på tal väldigt ofta. Det är verkligen ingenting jag mår bra över, jag blir sjuk (magkatarr) väldigt ofta, jag äter dåligt pga det och jag sover dåligt. Dock sover jag ju inte alls nu eftersom jag är så jävla förkyld..Jag kan inte gå på stan utan att jag bara vill springa igenom dom affärer jag ska gå på, rusa förbi allt folk för att slippa hälsa på folk. Likadant här som på skolan, direkt jag kommer dit vill jag hem. Jag vet inte varför det är så, för egentligen älskar jag att vara bland mycket folk. Eller jag gjorde iallafall, jag tycker det är så kul att se folk komma överens och att man faktiskt kan ha roligt tillsammans om man är många.
Jag kämpar, jag kämpar varje dag för att försöka att inte bli arg, att inte stressa och må dåligt. Det är svårt, men jag försöker! Och till alla dom som läser denna förövrigt värdekassa blogg som jag någon gång varit otrevlig mot, förlåt!
Jag skulle vilja tacka min familj och mina fina vänner som finns för mig. Men framför allt min fina pojkvän, Rasmus! Eftersom att jag och han inte alls kände varandra långt innan vi blev tillsammans så måste det vara helt och hållet omöjligt för honom att märka skillnad på mig. Men jag känner mig som en bättre person efter jag träffade honom, jag mår bättre helt enkelt. Det är en person jag aldrig kommer lyckas tacka fullt ut, eftersom det är för mycket att tacka för. Och det är en person som jag aldrig någonsin i hela mitt liv kommer kunna lyckas beskriva mina känslor för. För jag lovar er, det är omöjligt att beskriva för en sådan där fin person, hur mycket man verkligen älskar just den där personen, den där saknade pusselbiten i livet. Jag har fått höra lite saker om vårat förhållande som jag inte alls tycker om, av mina så kallade "vänner". Som jag förövrigt inte pratar med längre för jag finner verkligen ingen anledning. Men jag vill bara säga fuck ya all som stör sig på vårat förhållande, mig eller han. Ni kan mer än gärna dra åt helvete:) (Sluta upp med irritationerna Linnea..) Jag bryr mig inte ett skit om vad ni har att säga, för jag kämpar för mitt förhållande, och det ska jag göra ännu mer! Jag tänker inte förlora min underbara pojkvän! Och om du läser detta älskling, förlåt åter igen för dom gånger jag gör dig arg ledsen och besviken! Men jag älskar dig massor, och det vet du!♥
Nog om mitt tjoller nu, nu ska jag våldta min säng för jävlar var jag är slut..!
Dag in och dag ut går jag i skola percis som alla andra ungdomar. Men jag är arg hela tiden, jag är arg på lärare. På elever på skolan och till och med folk i min egen klass. I flera situationer kommer jag på mig själv att, fan jag kanske inte skulle ha sagt sådär. Eller, jag skulle inte ens ha öppnat käften över huvud taget. Jag har ingen rätt till att störa mig på oskyldiga människor eller höja rösten åt folk då dom inte gjort eller sagt något som är fel.
Jag kan ofta se mig själv som en dålig person för saker jag säger och gör. Jag framstår ofta som otrevlig. Enligt mig själv iallafall och förmodligen flera andra också. Men av någon anledning, så tänker jag som sagt inte på det. Det bara..kommer? Jag tycker det är jätte jobbigt att det ska vara sådär, att jag inte kan vara i skolan ens 10 minuter innan jag kokar sönder av ilska. Direkt jag kommer dit vill jag bara hem igen.
En annan sak som stör mig väldigt mycket är att jag stressar alldeles för mycket. Som dom flesta redan vet, eftersom det kommer på tal väldigt ofta. Det är verkligen ingenting jag mår bra över, jag blir sjuk (magkatarr) väldigt ofta, jag äter dåligt pga det och jag sover dåligt. Dock sover jag ju inte alls nu eftersom jag är så jävla förkyld..Jag kan inte gå på stan utan att jag bara vill springa igenom dom affärer jag ska gå på, rusa förbi allt folk för att slippa hälsa på folk. Likadant här som på skolan, direkt jag kommer dit vill jag hem. Jag vet inte varför det är så, för egentligen älskar jag att vara bland mycket folk. Eller jag gjorde iallafall, jag tycker det är så kul att se folk komma överens och att man faktiskt kan ha roligt tillsammans om man är många.
Jag kämpar, jag kämpar varje dag för att försöka att inte bli arg, att inte stressa och må dåligt. Det är svårt, men jag försöker! Och till alla dom som läser denna förövrigt värdekassa blogg som jag någon gång varit otrevlig mot, förlåt!
Jag skulle vilja tacka min familj och mina fina vänner som finns för mig. Men framför allt min fina pojkvän, Rasmus! Eftersom att jag och han inte alls kände varandra långt innan vi blev tillsammans så måste det vara helt och hållet omöjligt för honom att märka skillnad på mig. Men jag känner mig som en bättre person efter jag träffade honom, jag mår bättre helt enkelt. Det är en person jag aldrig kommer lyckas tacka fullt ut, eftersom det är för mycket att tacka för. Och det är en person som jag aldrig någonsin i hela mitt liv kommer kunna lyckas beskriva mina känslor för. För jag lovar er, det är omöjligt att beskriva för en sådan där fin person, hur mycket man verkligen älskar just den där personen, den där saknade pusselbiten i livet. Jag har fått höra lite saker om vårat förhållande som jag inte alls tycker om, av mina så kallade "vänner". Som jag förövrigt inte pratar med längre för jag finner verkligen ingen anledning. Men jag vill bara säga fuck ya all som stör sig på vårat förhållande, mig eller han. Ni kan mer än gärna dra åt helvete:) (Sluta upp med irritationerna Linnea..) Jag bryr mig inte ett skit om vad ni har att säga, för jag kämpar för mitt förhållande, och det ska jag göra ännu mer! Jag tänker inte förlora min underbara pojkvän! Och om du läser detta älskling, förlåt åter igen för dom gånger jag gör dig arg ledsen och besviken! Men jag älskar dig massor, och det vet du!♥
Nog om mitt tjoller nu, nu ska jag våldta min säng för jävlar var jag är slut..!
Kommentarer
Trackback
