glömmer dig aldrig..
Du är speciell.
Du visade mig vägen,
En väg som gick till lycka.
En väg som gick till kärlek.
En väg som en dag gick till sorgsenhet.
Vägen tog slut och du försvann från mitt liv.
Du är den enda jag älskar.
Du var den som fanns och tröstade mig när ingen annan gjorde det.
Du var den enda för mig.
Du var den enda som jag verkligen älskat.
Och jag gör det fortfarande.
Du fick mig att må bra hela tiden.
Jag var alltid glad när jag pratade med dig.
När du berättade saker för mig lyssnade jag jämt.
Varje gång du ringde eller skickade sms slog mitt hjärta extra hårt.
Jag hade en kännsla som jag aldrig haft förut.
Men den kännslan är numera död.
Jag känner ingenting förutom sorgsenhet,
ensamhet, och total svikelse.
Du ställde alltid upp för mig, tröstade mig när jag var ledsen.
Du gjorde mig alltid glad.
Men nu gör du mig nästan bara ledsen.
Jag vill veta om jag gjorde nått fel.
Ett fel som gjorde att du slutade älska mig.
För isf vill jag veta vad det är.
Om det är nått jag kan ändra på, så du älskar mig igen.
För det enda jag vill är att du kommer tillbaka.
Dom flesta säger till mig "sluta aldrig hoppas under kan ju ske"
Men är det verkligen värt det?
Jag tror inte det, för du kommer inte att komma tillbaka.
Då jag för första gången på länge fick prata med dig,
vart jag glad, det var nästan som att jag fick tillbaka den där kännslan.
Men nu finns den inte mera.
Du fick mig att känna att jag var älskad av nån.
Att någon iallafall brydde sig om mig.
Att jag fanns i nåns hjärta.
Men jag kanske hade fel om det.
Snälla, ge mig en chans till, för den enda jag vill vara med är dig.Då dom säger att jag är värd någon bättre än dig,
så har dom fel.
För det är du som är värd någon bättre än mig.
