I've been afraid of changing 'cause I built my life around you

Den här tiden på dygnet är det nog inte bara för mig som tankarna lever i en egen värld. Man känner sig förvirrad, jag känner mig förvirrad. På grund av vad? Ja, om jag ändå visste. Jag vet inte riktigt vars jag ska börja, hur jag ska börja, hur jag ska ta mig ur allting. All förvirring, allt hat, med andra ord allting som får mig att må dåligt. Jag har släppt de människor och de saker som fått mig må såhär, så varför blir det inte bättre?
 
Ibland känns det som att man inte hör hemma, ni vet? Man skulle ha fått leva i en annan del av världen, en annan del av hela jävla universum. På en annan planet.
 
För ibland vill man inte synas för omvärlden, man vill inte gå ut, man vill inte träffa folk, man vill helt enkelt bara stanna inne. Vara för sig själv, göra något som man blir så satans less på. Eller kanske inte. Drömma sig bort, eller se så pass mycket serier så man börjar tro att man faktiskt är en del av den. För man känner igen sig, eller för att man önskar att saker var som i serien, eller i filmen. Sådär som det aldrig riktigt är i verkligheten. Sånt man drömmer om, hoppas om, och kanske men bara kanske en dag kan få. Och den dagen ska man hålla det så hårt, så att det aldrig någonsin kommer kunna fara sin väg. Så att man alltid får ha det kvar. Men det gäller att kämpa, både för det man vill ha, och det man kanske en dag får. För att det inte ska försvinna, och igen bara bli en sån där dröm man sitter och tänker på om nätterna. 
 
 
Till er som faktiskt fortfarande kikar in på denna blogg, jag har ingen som helst aning om vad jag skriver om ibland. Jag vet att vissa saker make no sense. Men jag skriver bara för att jag måste släppa ut mina tankar, för att tänka högt är inget alternativ. Eller så är det bara att jag gillar känslan av att skriva på datorn, och ljudet av det. Jag vet inte varför, jag bara gillar det. 

my last dance

Man går in och ut från olika människors liv, utan att man egentligen tänker på det alla gåger. Men när det händer en själv, med speciella personer, då, ibland..bara ibland, så känns det som att marken rämnar under fötterna. Men inte så som i filmerna, då sprickorna uppenbarar sig helt plötsligt och sedan ger vika omedelbart. Det går sakta, väldigt sakta. För varje dag så faller en bit, för varje timma, varje minut och varje sekund. Så faller man isär allt mer. Det blir mer och mer klart ju längre tiden går, att man förlorat något så varmt om hjärtat, så betydelsefullt. Något som man alltdid kommer sakna men aldrig riktigt kommer få tillbaka. I hjärtat kommer det alltid finnas -  men vi kommer aldrig mer ses igen.

kiss the rain

Jag vet att han har hört det flera gånger, från flera olika personer. Att han är den bästa, den finaste och "du gör mig så lycklig". Och jag vet, att även jag har använt dom orden. Till en annan, till flera andra. Men inte förrän nu, har jag förstått dom verkliga meningarna för dom orden. Jag har aldrig förstått hur kraftfulla dom orden är, hur mycket mening det finns i dom. Och aldrig, förrän nu, har dom känts så otroligt mycket i mitt hjärta. För aldrig någonsin, har jag kännt som jag gör. Aldrig funnit samma mening, som jag gör nu. Allting har sina ups and downs, och jag har aldrig velat ha det dåliga i saker. Det vill nog ingen. Men inte förrän nu, har jag förstått att det dåliga kan vara bra. Att det inte behöver vara dåligt rakt igenom, utan att det kan komma något bra med det. Visst, jag vet att man inte blir annat än starkare om något dåligt eller tragiskt händer. Men det här är inte samma sak. Det är en helt annan sak, en helt annan känsla. Jag vill ha alla dom där bra sakerna, även dom dåliga som alltid följer med. Jag vill ha dom där bristerna hos en person, som bara får en att falla för personen ännu mer. Dom där bristerna, som man lär sig att uppskatta och älska.
 
I have seen the best of you, and the worst of you, and I choose both.

kiss me hard before you go

Sitter i solen på balkongen just nu och ska skriva en momentrapport. Istället spelar jag skön musik, solar och bara njuter av tiden. Det känns lite sjukt att det är 1 juni idag och sommarlov på torsdag, jag vet inte riktigt hur det gick till, men bannemig vad fort tiden gått.
 
Värmen verkar iallafall vara tillbaka igen vilket känns otroligt skönt. Jag kan även skvallra lite om mina feelings. Det är sommar, jag är omringad av underbara människor varje dag och jag mår bättre än någonsin!
 

.

Har ni någonsin varit kär i kärleken? I hur det ska vara, borde vara. Den där närheten, som man aldrig riktigt får nog av. Hur man drömmer sig bort i tankar, om en framtid, om ett liv med någon annan, fyllt av kärlek och lycka. Att tankarna bara spårar iväg till sådana fantastiska, sagolika och sällsynta saker som nästan bara händer i sagor. Att man lever lyckligt i alla sina dagar. Tillslut kommer man på sig själv, och börjar tänka på om man egentligen stannar kvar av rätt anledning. För att älska någon betyder inte alltid att det är rätt.

the last place we're going is down

Jag funderar ofta fram och tillbaka på om jag ska börja skriva igen eller ej. Är ett väldigt enkelt sätt till att koppla bort ett tag. Men jag känner att jag inte direkt har så mycket att dela med mig om. Det som händer i mitt liv för tillfället är alldeles för privat för att jag ska kunna skriva något här. Och min vardag är nog alldeles för tråkig tyvärr! Så vi får se om det kommer inlägg någon gång då och då.
 
Jag känner iallafall att jag är på rätt spår igen, saker och ting har börjat bli bättre. Jag mår bra, inte helt okej, men bra. Och efter att ha varit i ett väldigt mörkt ställe i huuur länge som helst nu så känns denna glädje väldigt främmande men så otroligt härligt på samma gång. Dock så känns det som har det är för mycket bra som händer nu på samma gång för att det ska kunna vara sant. Jag hoppas på det bästa men förväntar mig det värsta.
 
Bild från någon gång i sommar:)
 

.you may be gone but you'll never be forgotten

 

frågor utan svar

Jag har länge undrat över hur en människa, som påstår älska en, kan slänga så mycket skit och så många lögner rakt upp i ansiktet på en. Hur man kan påstå älska en människa, då man i själva verket älskar en helt annan individ. Eller kan man älska mer än en person samtidigt? Hur människor kan vara med en annan under ett förhållande. Hur vissa människor kan leva med dem själva efter vissa beslut de tagit. Hur man kan gå omkring, dag in och dag ut, med att försöka krossa någon totalt. Hur man kan känna glädjen rusa i kroppen medans man vet, så väl, att en människa faller i bitar, på grund av en själv.

Jag har varit i miljontals bitar, på grund av en enda människa. För att jag lät den personen sakta men säkert förstöra mig. Mitt självförtroende och mitt psyke. Jag insåg vilka konsekvenser jag skulle få möta, men aldrig trodde jag att det skulle vara så jobbigt, så som det varit. Som om personen inte skulle tro att sanningen tillslut skulle komma fram, bit för bit. Som om jag inte skulle kunna lägga detta helvete till pussel klart, som om jag aldrig någonsin skulle förstå?

Aldrig igen ska jag låta en människa få förstöra mig på det sättet jag en gång blivit förstörd av. Aldrig ska jag låta någon ta allting ifrån mig, varenda liten sak jag haft i min ägo. Sakta men säkert sopar jag ihop delarna av mig själv, de miljoner delar jag var från början, börjar bli allt mindre och mindre. Jag ska lära mig älska mig själv, för det är jag värd. Det är alla värda. Från och med idag.

Jag är starkare än då, jag är starkare än jag någon sin varit, och jag är starkare än Du.

And maybe i'll work out A way to make it back some day To watch you, to guide you Through the darkest of your days

Jag funderar starkt på att ta bort bloggen. Medans jag funderar vidare på den saken så tar jag iallafall en paus! Så ett bra tag framöver kommer denna blogg vara död.

.

Jag orkar verkligen inte längre. FUCK THIS

Jag vet hur livet har behandlat dig Så, jag vill inte klandra dig, Jag bara saknar det gamla dig

Min dag har varit sådär. Humöret har i princip varit åt alla håll och kanter. Sen höll det på att bli akuten för min del också. Men det är en annan historia..

Nu ska jag slänga i mig lite mat innan jag far in till stan där det är kvällsöppet och går med Annie och Frida!

I will tell your story and keep you alive the best I can

Mitt pmshumör ville tyvärr inte lämna mig under natten. Så dagen har precis som gårdagen, varit full av olika känslor hit och tid. Men lite mer positiv blev man då man fick sätta sig ute i solen ett tag!

Nu har jag ätit och försökt baka bullar som förövrigt gick åt helvete så jag gick och satt mig här istället..Och tyvärr kom jag inte in på zumban som var ikväll. Så det blir vanlig träning för min del. Känner dock på mig att jag kommer börja grina om något går snett.


Mitt i allt detta tumult skattar jag min otroligt lycklig (som jag även gör alla andra dagar) över att jag har världens finaste pojkvän. Min dag lyser upp bara jag hör ditt namn eller mina små hjärnceller får tanken på dig. Jag älskar dig hjärtat!

Låt oss säga som det e om man trampar snett är det en lång väg ner

Denna dag gick åt ett håll och jag åt ett annat. Det jag vill komma fram till är att denna dag kan ta sig i röven. Sovit alldeles för lite dom senaste nätterna. Allt går åt helvete, jag är ledsen glad arg och förvirrad på samma gång. Jag är trött på skolan även fast vi nyss haft lov. Jag får ångest direkt jag äter något. Jag börjar gråta över att jag går game over i ett facebook spel. Jag grinar över mina jeans som är spårlöst borta. Jag är så jävla otaggad att det går inte dit en till, till morgondagens zumba. Jag är trött och vill sova. Jag SKA sova. Jag kommer INTE kunna sova.

♥♥Jag älskar pms♥♥ Någon annan som håller med mig:')?
ÅÅÅH love life-.-



Silent is the most powerful scream

Dagen har rullat på med skola som vanligt. Lite trögt men det gick ändå finemang. I slutet på dagen så bakade vi bullar, och jag tror bestämt att dom jäste lite för lite på plåten och lite för mycket i min mage. Fuck vad ont jag har, MEN så går det:)

Ska bege mig mot stan snart, hoppas på att Julia börjar röra sig dit också på ett tag sen ska vi träna. Ikväll vet jag inte riktigt vad jag ska göra..Får se om det finns något kuligt på tv så jag kan halvsussa där! Skulle behövas.


Vila i frid!

Kom till älskligen igår och hann att prata lite innan vi fick ett hemskt besked..Efter många om och men och tankar hit och dit såg vi lite film och myste innan vi försökte sova.

Jag har tyvärr inte så mycket på hjärtat just nu..Så ni får nöja er med detta.

RSS 2.0